Vad jag lärt mig om utmattning av mina 2 värsta bakslag

Får du bakslag när du försöker göra något? Eller oroar dig för att få bakslag? Undrar du hur du kan slippa dem? Här delar jag med mig av mina värsta bakslag, vad de har berott på och vad jag lärt mig.

Många av er som jag pratat med har mer eller mindre ständig rädsla för bakslag. Jag kommer ihåg hur jag själv analyserade allt jag gjorde, allt jag gjort, och satte det i relation till hur jag mådde. Jag är tröttare idag än igår, är det för att jag sprang igår? För att jag pratade i telefon? För att jag var och handlade? Ska jag sluta handla? Är det för mycket för mig? Är det farligt?

Jag kommer ihåg hur det var att leva med den där konstanta oron och rädslan. Och känslan av att jag var ansvarig. Om jag bara analyserade min trötthet lite till, skulle jag förstå vad det var som orsakade den. Om jag bara tog bort lite mer, så skulle jag slippa bakslagen.

Bakslag är ett tecken på att du blir bättre

Men vet du, bakslag kommer alltid. Ibland kommer de för att du har gjort något, ibland kommer de utan anledning och ibland kommer de för att du håller på att bli frisk. Ja, du hörde rätt, för att du håller på att bli frisk. Det kallas extinction bursts, eller utplåningsutbrott, och är en reaktion i hjärnan. Precis innan ett beteende håller på att släckas ut, ökar det i intensitet. Precis innan man blir bättre, blir man sämre. Det här är något jag pratar om i min kurs Mer ork och mindre hjärntrötthet.

Så det första är alltså – du behöver inte vara rädd för dina bakslag. Du behöver inte känna dig ansvarig för dina bakslag. Det är inte ditt fel. Du behöver inte ta bort allt det roliga i ditt liv. Bakslag kommer, men bakslag försvinner också. Om du är i ett bakslag just nu; det varar inte för evigt. Det betyder inte att du är på väg att bli sjuk igen. Du kommer bli frisk.

Bakslag betyder inte att du är sjuk igen

Och det är kanske min första lärdom. Jag har haft otroligt många bakslag, både stora och små. Det betyder inte att jag är sjuk igen. Det betyder inte att jag håller på att bli sjuk igen. Det betyder bara att jag kanske behöver se över min livssituation just nu, eller kanske inte. Ibland går de över dagen efter, eller veckan efter, utan att jag gör något alls. Ibland behöver jag lugna ner mitt tempo eller mina krav lite grann. Vill du veta mer om hur jag gör det så rekommenderar jag 4 steg för att hantera bakslag.

Det första riktigt rejäla bakslaget jag hade var när jag gick tillbaka till jobbet. Jag hade hjärntrötthet, rejäl hjärntrötthet, i kanske en månad. Det var kämpigt, men jag var ändå fast övertygad om att jag skulle klara att jobba. Hur kunde jag vara det, när jag fick ett bakslag?

Jo, för att jag hade ju blivit bättre en gång redan. Jag visste att jag hade verktygen att göra mig frisk. Så jag kunde ju bara använda samma verktyg igen, så skulle jag bli bra igen.

Jag upplevde också bara ett symptom, hjärntrötthet. Innan hade jag ju också haft orkeslöshet, trötthet, inkontinens, smärta, och massa andra saker. Jag hade verkligen känt mig utmattad och sjuk. Nu kände jag mig frisk och stark, eller, så stark man kan vara efter att ha varit sjuk i ett år. Det enda som kändes fel var hjärntröttheten.

Anledningen till att jag fick ett bakslag var inte att arbetsbelastningen var för hög, för jag hade verkligen fått anpassade uppgifter. Lätta uppgifter, utan allt för stor kognitiv belastning, helt utan krav, som jag kunde göra hemma när det passade mig.

Men jag tyckte ändå att det var jobbigt att vara tillbaka på jobbet. Jag tyckte det var jobbigt att träffa kollegorna igen. Jag skämdes över att jag hade varit sjuk. Jag visste inte hur jag skulle prata med kollegorna om min period som sjukskriven och mina behov av anpassning.

En annan orsak var att jag faktiskt inte ville tillbaka till jobbet. Missförstå mig inte, jag ville inte vara sjuk. Men det finns väldigt många andra alternativ än att vara sjuk eller att jobba på just det här jobbet.

Mina lärdomar från mitt första bakslag var

1. Bakslag innebär inte att jag är sjuk, de är just bara ett bakslag

2. Har jag blivit frisk en gång har jag verktygen att ta mig tillbaka även när jag får bakslag

3. Bakslag kommer inte bara av för mycket stress, utan kan också komma av existentiellt skav.

Bakslag när livet är katastrof

Mitt andra bakslag kom under en period då både jag själv och flera nära anhöriga åkte in och ut på sjukhus, då det var oklart hur det skulle gå. Jag var helt enkelt orolig för att jag själv och de jag älskade skulle dö. Plötsligt en dag upptäckte jag att jag hade tappat känseln i tummen.

Sen kom domningarna och pirrningarna hela vägen upp till axeln. Sen smärtan i axeln och hela vägen ner i ryggen. Det fanns tillfällen då jag bara skrek rakt ut av smärta. Läkaren och sjukgymnasten hittade inga fel och jag förstod att det var ett stressymptom.

Jag gjorde alla mina övningar. Jag var tacksam. Jag njöt av luften i lungorna och syrenerna runt omkring mig. Jag kände min smärta utan att värdera. Jag levde mitt liv som vanligt med aktiviteter, vänner och träning.

Men ingenting hjälpte. Men hade jag inte gjort allt det där, så hade jag förmodligen mått hundra gånger värre. Hade jag varit orolig för min smärta och begränsat mig, hade jag bekräftat för kroppen att smärtan var farlig, stressat hjärnan och nervsystemet ännu mer och allt hade blivit hundra gånger värre.

Det jag gjorde nu var någon sorts skademinimering. Det gick inte att undvika skadan helt, men det gick att minimera den. Och det är lärdomen från det bakslaget.

Vi kan inte alltid förvänta oss mirakel. Ibland är livet bara åt helvete. Det är för mycket, för jobbigt. Det är helt omöjligt att gå genom såna situationer och tro att det inte ska påverka en. Det hade varit helt omänskligt att stå inför potentiella dödsbesked och bara gått vidare. På något sätt måste det ut. En del gråter floder, en del får ångestattacker, en del går i känslomässig ide och jag får smärta.

Och då handlar det bara om att rida ut stormen. I det här fallet blev allt bra, tack och lov. Och när allt blev bra igen så funkade mina övningar igen och smärtan försvann, känseln kom  tillbaka.

När livet är för mycket för att orka

Det är inte du som är svag eller sjuk. Det är din kropp som reagerar helt normalt på en onormal situation. Var inte så hård mot dig själv. Kräv inte att du ska klara det orimliga. För ibland står du inför orimliga situationer. Och terapeuter och vänner kan komma med hur många goda råd och övningar som helst, men det kommer inte hjälpa, för livet är åt helvete och just nu sitter du på alla nitlotter, och ska ändå försöka få vardagen att funka. Det är en ekvation som inte alltid går ihop.

Och då får vi jobba skademinimering till dess att ekvationen går ihop, och vi har fått bättre lotter. Att fortsätta se det som faktiskt är bra och fungerar, att inte fokusera på smärtan eller tröttheten, eller vilket symptom du nu har. Att inte bli rädd och begränsa dig, utan försöka fortsätta leva livet i den mån det går.

För någon gång går det över. Ibland tar det lång tid, ibland går det fortare. Och när livet har blivit rimligare igen, då kan vi börja jobba på att bli bättre.

Så var du än är i din resa just nu, oavsett om du har fått ditt första bakslag, ditt tionde eller ditt hundrade, du kan bli frisk. Du kan bli bättre. Det finns alltid hopp. Och en hel del verktyg att ta till. Kom ihåg att  du är så stark som tar dig igenom detta. Du har det här. Jag tror på dig.