Vem är jag utan prestation? Hantera utmattning, självkänsla och självförtroende

Vem är du… när du inte längre orkar vara den du alltid har varit? När du inte kan prestera. Inte bidra som förut. Inte vara den där personen som fixar, löser, håller ihop. Vem är du då?

Det här är en fråga som jag själv brottades med när jag blev utmattad, och som många av mina klienter också brottas med. Det är inte bara tröttheten som gör ont. Det är känslan av att tappa sig själv.

När prestationens pris är för högt

Innan jag blev utmattad levde jag för prestation; på jobbet, på träningen, på fritiden. Jag fick en kick av att kasta mig ut i galna jobbprojekt och ro dem i land. Jag älskade att gå upp på scen och föreläsa för massor av människor. Jag älskade att vara ute i timmar på träningarna och tävlingarna, pusha mig själv hårdare med vetskapen om att jag orkade mer än så många andra.

Men det kom med ett pris. Ett väldigt högt pris. När kroppen och hjärnan sa stopp. Och plötsligt kunde jag glömma allt vad träning heter, vad jobb heter, vad prestation heter. Och vem var jag då? Vem var jag, när jag inte längre orkade det som gjorde mig till just mig? Vad skulle folk tycka om mig, när jag inte orkade det jag brukade göra?

Jag vågade inte ens ringa min chef och berätta att jag hade blivit sjukskriven, för jag kände mig som en så dålig anställd. Jag var tvungen att ringa en kollega först och få ett pep talk.

Och jag ser samma frågor hos mina klienter som hos mig själv. Svårigheten i att navigera i sitt nya jag.

När prestation blir identitet

Många som blir utmattade har under lång tid presterat på en väldigt hög nivå. Kanske är du den självutnämnda projektledaren i familjen, i vänskapskretsen, på jobbet. Du är den som får saker gjorda, den som ser till att vardagen löper friktionsfritt, den som andra kan luta sig mot.

Och det här är fantastiska egenskaper. Men problemet när vi har gjort det länge och ofta, är att det vävs in i vilka vi är. Det är inte längre något vi gör för att ge det där lilla extra, utan det blir vår lägsta nivå. Det är så vi är, och allt annat under det är otillräckligt. På något sätt har prestation gått från handling till identitet och självklarhet.

När du blir utmattad tas den möjligheten ifrån dig.

Plötsligt kanske du:

• inte orkar jobba

• inte kan bidra hemma som förut

• tackar nej till vänner

• inte känner igen din egen kapacitet

  
  

Och då kommer tankarna: “Vad är jag värd nu?Vem är jag om jag inte kan hjälpa till?Jag borde kunna mer.”

Det är här självkänslan ofta får en smäll. Men det betyder inte att du har mindre värde. Det betyder att ditt gamla sätt att mäta värde inte längre fungerar.

Mät prestation likadant

En sak som blev tydlig för mig, och som jag ser hos de klienter jag coachar, det är att vi ofta har två sätt att mäta värde och prestation.

En för oss själva. Det är som en höjdhoppsribba, varje gång vi når upp så höjer vi den. Vi behöver prestera mer och mer för att vara nöjda med oss själva. Vi utgår från att alla andra kräver att vi är på den nivån. Att prestera på den nivån ser vi inte ens som prestation längre, utan en lägsta nivå, precis som vi borstar tänderna två gånger om dagen. Allt annat är bara inte okej.

Sen har vi en annan skala. Den är för våra nära och kära. Vi älskar våra föräldrar, barn och syskon, trots alla deras fel och brister. Trots att de inte presterar i närheten av den ribba vi har satt upp för oss själva. Helt ärligt så kanske de inte ens presterar på en rimlig lägsta nivå ibland, när de har en dålig dag.

Men inte älskar du din man för vad han presterar på jobbet, eller dina barn för vad de har för betyg. Inte älskar du dina föräldrar för hur välstädat de har hemma. Vi älskar våra nära och kära även när det går dåligt för dem på jobbet och i skolan, även när de är sjuka, även när de inte inser det de borde inse och är skitjobbiga.

Och precis så är det med dig också. Dina nära och kära älskar dig och tycker du är värdefull för att du är du. För att du är den person du är, med den unika samling av erfarenheter, egenskaper och värderingar som gör dig till just dig.

Dina barn älskar dig för att du är just deras mamma eller pappa, oavsett hur mycket du orkar. Dina föräldrar älskar dig för att du är deras barn, oavsett hur mycket du orkar. Din partner älskar dig för att du är du, oavsett hur mycket du orkar.

Ditt värde sitter inte i vad du orkar göra

Med det sagt, så innebär det fortfarande en chock för de flesta att navigera den nya verklighet som en utmattning innebär.

Det är helt normalt att känna:

• sorg över det man förlorat

• frustration över att inte orka

• skam över att inte “räcka till”

Det är fruktansvärt jättejobbigt att vara utmattad och inte kunna göra allt man orkar. Det är klart vi känner massor av sorg och frustration.

Men de känslor du känner, behöver inte spegla en sann verklighet. Du ska inte känna skuld eller skam för att du har presterat mer än vad en människokropp orkar under en för lång tid.

Vi lever i ett samhälle som pressar de flesta av oss till det yttersta. Ett samhälle som går runt på att vi känner oss otillräckliga och dåliga. För om vi alla satt hemma och var nöjda med oss själva och våra liv skulle vi inte köpa så mycket, och då går inte de ekonomiska hjulen runt.

Att du ska ha skuldkänslor för att du blev utbränd, det är lika orimligt som att man ska ha skuldkänslor för att man behöver sova på natten, eller gå på toa när man är kissnödig. Din kropp fungerar precis som den ska. Den blev pressad för hårt, för länge.

Så, att du inte känner dig “bra nog” behöver inte betyda att du inte är bra nog. För det är du. Du är tillräcklig, även när du inte orkar.

Övning för att minska krav på prestation

Skriv ner minst tre saker om dig själv som inte har med prestation att göra.

Till exempel:

• Jag är omtänksam

• Jag är närvarande

• Jag älskar mina barn

Om det känns svårt – tänk: Vad skulle någon som tycker om mig säga?

Läs sedan igenom listan. Inte för att övertyga dig själv, utan för att börja öppna upp för en annan bild av vem du är.

Kom ihåg: Du är inte mindre värd för att du orkar mindre. Du är inte “mindre du” för att du inte presterar. Du är mitt i något svårt – men också mitt i något viktigt. Att hitta ett sätt att vara människa som inte kostar dig din hälsa.

Och det är inget litet arbete. Det är kanske det viktigaste du någonsin kommer göra. Men du räcker – även nu.