Högpresterare eller bara hög på prestation? Övning för att minska utmattning, för dig med höga krav

Känner du ibland att det är lite mycket? Att det tar rätt mycket att utföra dina arbetsuppgifter så att de håller den nivån du vill? Att det tar rätt mycket att träna och äta som du vill? Hålla hemmet som du vill? Du har inte orimliga krav, du vill bara ha det bra. Och det tar tid och ork du inte har.

Eller, kanske är du som jag, och tycker inte ens att du har höga krav. Du gör ju bara det som måste göras. Du försöker vara en bra kollega, förälder, vän eller partner. Du försöker hålla ordning, träna, hålla kontakten med människor, laga bra mat – sånt som "alla andra" verkar klara.

Men, kanske har du en hög lägsta nivå. För när man är utmattad, eller på väg dit, är själva problemet ofta att ribban för vad som känns nödvändigt har blivit för hög – och att det sker utan att man märker det.

Och kanske är du som jag, att du ibland vet att du lägger ribban lite högre för dig själv, men att det känns rätt så bra. Att du tycker att det känns bra att vara lite bättre, klara lite mer. Det är okej att ha höga krav. Det är okej att vilja prestera. Du är inte dålig för det. Även om man som tjej helt plötsligt får massa nedvärderande etiketter slängd i ansiktet, som duktig flicka och prestationsprinsessa. Eller massa förminskande hobbyanalyser som att det egentligen är för att du har dålig självkänsla och känner dig värdelös.

Du kan bli frisk även om du blir hög av att prestera. Du måste inte sluta utvecklas och stå still resten av livet, om du inte vill. Det är så klart okej att inte vilja utvecklas. Du gör det du gillar och mår bra av, oavsett vad det är och vad samhället säger och tycker om det.  Vi kan bara inte prestera på alla fronter samtidigt. Gillar vi att prestera får vi välja några områden, och skippa resten.

Sätt kraven olika högt inom olika områden

Det jobbiga är att vi blir överösta av det bästa från de bästa på alla fronter, så vi sätter vår lägsta nivå för inredning på samma nivå som någon som ägnar all ledig tid åt det. Sen sätter vi vår lägsta nivå för matlagning på samma nivå som någon som har det som jobb.

Jag är expert på det här. Jag har ända sen jag började mitt jobb försökt vara lika bra som min chef, som har 15 års försprång. Jag försökte ha lika fin trädgård som mina grannar, som lade exakt varje vaken timme, årets alla dagar på sin trädgård.

Och jag tyckte inte att det här var orimligt. Jag tänkte inte på att mina grannar inte lade hela sina helger på att åka skidor eller cykla. Jag tänkte inte på att min chef kanske inte kunde allt hon kan nu när hon började, eller att jag kan saker hon inte kan.

Jobbet och min trädgård var ändå rätt stora delar av mitt liv, så det är ändå lite rimligare med höga krav här. Men alla de där höga kraven jag bara samlat på mig för nån korkad kommentar någon gång? Att ställa mig och laga 3-rättersmiddag varje gång vi skulle ha gäster för att någon nån gång sagt något ogenomtänkt om vad man kan bjuda på när man har gäster – så mycket stress och jobb i onödan. Att jag i flera år lade tid och ork på att sminka mig, för att någon sagt att det gör man som professionell kvinna? Sånt slöseri på tid, miljöovänliga kemikalier och pengar.

Grejen är, det kommer alltid finnas folk som tycker saker. Och när man är mitt i det, är det kanske många som tycker så, och det är lätt att tro att det är ett måste.

Varför har vi så höga krav på oss själva?

Det finns många anledningar till höga krav, men här är två. Den ena är att vi helt enkelt gillar att prestera, gillar att tävla, gillar att känna oss bra. Och det är helt okej. Men vi kan inte prestera på alla fronter samtidigt, för kroppen måste få vila från krav ibland. Vi kan inte göra karriär, träna på tävlingsnivå, renovera ett hem, ta hand om barn och läsa alla böcker som nämns på kutlursidorna samtidigt. Välj vad som är viktigt för dig och fokusera på den, eller kanske de två sakerna.

Jag har valt min träning, och min podd, blogg och facebookgrupp. Trädgården och trävillan med snickarglädje fick jag sälja, och jobbet presterar jag inte fantastiskt på längre.

Den andra anledningen är att det helt enkelt är så mycket som visas upp och som sägs, som vi tar till oss och lägger på oss som krav. Som det var för mig med min matlagning, min städning, sminkning. Och då måste vi hitta de här kraven, och plocka bort dem.

Övning för att sänka kraven

Skriv ner allt du upplever att du måste göra, på jobbet, i hemmet, med vännerna. Sen tänker du att du berättar om de här kraven för alla dina nära och kära och dina kollegor. Och så funderar du på vad de skulle säga. Verkligen säga.

Om du gick till din bästa vän och sa: Jag känner att jag måste städa hela mitt hem och laga 3-rätters när du kommer, för att vi ska ha en trevlig kväll och du ska tycka att jag är en rimlig människa. Tror du på allvar att hon eller han skulle säga: det är helt korrekt, fortsätt så?

Om du gick till din kollega och sa: jag upplever att jag måste ha högklackat och sminka mig för att jag ska bli tagen på allvar, tror du att den skulle säga att det är rimligt?

När vi skriver ner det, kan det plötsligt kännas helt bisarrt att vi tror så. Men det är det som är grejen med tankar om krav. När vi tänker så snurrar vi bara runt i första delen av meningen – jag måste göra det här. Vi kommer aldrig till eftersom.. När vi skriver ner det och tvingas tänka hela tanken inser vi att det ofta är orealistiska, pinsamma eller konstiga antaganden.

Allt som du kommer fram till att du gör av rädsla för vad andra ska säga och tycka, det tränar du på att inte göra. Jag gjorde alldeles för mycket på jobbet för att jag trodde att folk skulle tycka att jag var lat eller långsam annars. Numera gör jag inte det, och ingen har sagt något.

Men att ta sig dit jag är idag var en lång och stundtals plågsam process. För att jag var tvungen att göra det jag inte trodde jag kunde göra, sitta still i obehaget och sen konstatera att inget hände, om och om igen. Och det är inte alls kul. Det är känslomässigt enklare att slippa obehaget genom att göra allt jag tror jag måste göra. Men genom att ständigt ducka för obehaget blir mitt liv för fullt, för stressigt och med för höga krav.

Du har det här. Du kan bli frisk. Du kan slippa tröttheten och få tillbaka orken. Du kan få vardagen att fungera igen. Det finns hopp för alla, oavsett hur länge du varit sjuk. Jag hejar på dig. In och anmäl dig nu, så ses vi. Och till dess, ha det bra!