Dåligt samvete för att inte räcka till? Hitta acceptansen när du inte orkar det du vill

Har du någon gång känt att du springer efter ditt eget liv… och ändå ligger steget efter? Som om alla andra verkar klara sina jobb, sina hem, sina relationer – medan du själv kämpar med att bara komma upp ur sängen? Det där tunga, malande dåliga samvetet. Dåligt samvete för att du inte orkar. För att du inte räcker till. För att du inte är den du “brukar vara”.

Om du känner igen dig – så är det här för dig. Du är inte ensam, och du är inte fel. När vi är utmattade räcker inte energin, koncentrationen eller känslorna till på samma sätt som förut. Men kraven inom oss… de fortsätter. Du kanske tänker: Jag borde orka mer. Jag borde klara det här. Jag vill ju, varför kan jag inte?

Och då kommer det dåliga samvetet. Men det bygger ofta på en tankefälla: Idén om att det viktiga som fru, mamma, anställd, medborgare, sitter i det du presterar.  Att du måste prestera på samma nivå som när du mådde bra — trots att kroppen just nu försöker reparera en långvarig överbelastning. Att det inte är okej att bara vara.

Du har redan gjort tillräckligt

Många av oss som blir utmattade är vana att bära mycket: ansvar, känslor, arbete, relationer. Vi är ofta människor som andra lutar sig mot. Så när vi plötsligt inte orkar, känns det nästan som ett svek.

Jag kommer ihåg när jag blev utmattad. Jag skämdes så mycket att jag inte ens vågade ringa min chef och berätta det. Jag ringde en kollega först. Som fick peppa mig att ringa min chef. För jag kände mig som en så dålig anställd.

Men grejen är: Utmattning är inte ett misslyckande. Det är inte ett svek. Det är en signal. En signal om att du har burit alldeles för mycket, alldeles för länge. Det är ett tecken på att du har gjort mer än alla andra, kämpat mer än de runt omkring dig, krigat på långt mer än vad någon människa klarar.

Och just därför behöver du nu ett annat tempo, andra förväntningar – och en annan sorts vänlighet mot dig själv. För du är inte sämre än alla andra. Du presterar inte mindre än alla andra. Du har redan presterat så mycket mer än så många. Men du behöver inte bära världen på dina axlar för att vara värdefull. Du behöver inte vara den som fixar allt, löser allt för att vara en bra partner, förälder eller anställd

Ingen kan alltid räcka till i alla situationer

En insikt som jag har gjort är att dåligt samvete ofta är en längtan efter att vara den bästa versionen av mig själv. Men att jag faktiskt inte måste vara den bästa versionen av mig själv i alla lägen. Det är okej att släppa lite ibland. Det är okej att vara lite halvdålig, eller till och med heldålig, på vissa saker ibland.

Det är så lätt att ha dubbla standarder, en hög för sig själv, och en lägre för andra. Låt oss göra ett tankeexperiment. Dina barn blir sjuka i influensa. De kan knappt komma upp ur sängen. Skulle du kräva att de fortfarande tar hand om sina hushållsuppgifter, eller skulle du ta deras del och komma med varmt te på sängen? Det senare, förmodligen. För vi vill hjälpa andra och få dem att må bra.

Ett nytt experiment. Din kollega blir sjukskriven i cancer. Tycker du att hon är en dålig anställd som är hemma istället för att jobba? En dålig människa som kostar samhället massa pengar? Förmodligen inte.

Så varför tycker du så om dig själv? Du har inte valt att bli utbränd. Det var inte som att du var så sjukt sugen på att ligga hemma i ett eller flera år, missa stora delar av livet, inte orka vardagen, att du valde att göra så mycket att du gick in i väggen.

Hade vi förstått vart vi var på väg och känt att vi haft möjlighet att påverka, hade vi gjort allt vi kunnat för att inte bli utmattade. Men vi hade inte den kunskapen och de möjligheterna då.

Det var inte ditt fel att du blev sjuk. Det är inte ditt fel att du inte orkar nu, att du inte blir frisk fortare, och ingen normalt funtad människa anser heller att det var ditt fel. Sen har vi ett helt omänskligt system för vård och sjukpenning, som kräver det orimliga av oss men det tar vi i ett annat avsnitt.

3 övningar för lägre krav och mer acceptans

Så det är dags att du ger dig själv den omtanke som du så länge gett till andra. Att du finns där för dig själv, så som du funnits för alla anda. Och det här är viktigt: Du räcker redan. Inte för att du gör allt. Utan för att du finns. Du har värde även när du vilar, även när du gör mindre, även när du inte orkar det du vill.

Men ibland behöver vi banka in det för att bygga de nervbanorna som tillåter acceptans istället för dåligt samvete. Så här kommer tre konkreta övningar för mer acceptans och mindre dåligt samvete.

1. Byt ut “borde” mot “behöver”

Varje gång du hör tanken:“Jag borde orka, jag borde göra mer,” stanna upp och fråga: “Vad behöver jag just nu?” Det skiftet – från krav till behov – förändrar hur kroppen reagerar. Ofta märker du att behovet är vila, närvaro, mat, en paus… inte högre tempo.

2. Skriv ett brev till dig själv

Tänk på en vän du bryr dig om som mått som du gör. Hur skulle du prata med hen? Vad skulle du vilja att hen visste? Skriv det till dig själv. Den här övningen hjälper hjärnan att byta perspektiv – från självkrav till självmedkänsla. Den kan kännas lite cheesy och passar inte alla.

3. Välj en liten sak att acceptera – bara för idag

Du behöver inte acceptera hela situationen på en gång. Men välj en grej: Att du är trött idag. Att du inte hann allt. Att du behöver vila i eftermiddag. Att hjärnan är långsammare. Säg för dig själv: “Det är okej att det är så här just idag.” Små doser av acceptans, upprepade många gånger, har en stark läkande effekt.

Du duger även när du är skör. Och du är fortfarande du – även när du går långsammare än förut. Du får ta plats. Du får vila. Du får finnas precis som du är. Och du är på väg. Steg för steg.

Du har det här. Du kan bli frisk. Du kan slippa tröttheten och få tillbaka orken. Du kan få vardagen att fungera igen. Det finns hopp för alla, oavsett hur länge du varit sjuk. Jag hejar på dig.