Hur vet jag om jag är på väg mot utmattningssyndrom igen?

Bakslag är en del av läkandet och behöver inte betyda att man är på väg att bli sjuk igen. Så vad ska man vara uppmärksam på? Det här är mina erfarenheter.

Under hela min utmattning och sen jag blev frisk har jag fört dagbok över vad som hänt i livet, hur jag känt inför det och hur jag reagerat på det. Det gör att jag har bra koll på vad som gör mig trött, vad som gör mig hjärntrött, vad som ger andra symptom. Det innebär att jag kan se när jag är på väg utför och kan bromsa i tid.

Att få symptom är inte att bli sjuk igen

Att få symptom är inte att bli sjuk igen. Att få symtom är att ha en frisk kropp som säger till innan det gått för långt, så jag slipper bli sjuk igen.

Innan jag blev sjuk försökte min kropp varna mig med smärta och inkontinens. Jag lyssnade inte och fick problem med extrem trötthet, svårt med temperaturregleringen och hunger helt utanför all kontroll. Och till slut kollapsade jag och fick minnesproblem, hjärntrötthet och yrsel.

Numera följer det ofta ett mönster. När det är mycket osäkerhet och oro, till exempel när nära anhöriga är allvarligt sjuka eller det är osäkert på jobbet får jag smärta. Även om jag har övningar för att få bort stressrelaterad smärta brukar den sitta i några dagar eller till och med veckor, eftersom jag inte kan ändra orsaken till smärtan. Det är först när den som är sjuk blir frisk, eller jobbet är säkrare, som det försvinner. Men smärta enbart, eller jobbiga saker i livet enbart, kommer inte leda till att jag blir utbränd igen.

När jag har väldigt intensiva dagar, till exempel när jag gör mina tjänsteresor, får jag hjärntrötthet. Det går ofta över efter en timmes pilates, eller efter en dags ledigt om det har varit en lång och jobbig resa. Jag blir inte särskilt oroad när jag blir hjärntrött. Jag ser det lite som träningsvärk, jag tog i hårt och med vila försvinner det.

När jag har det stressigt och oroligt en längre period kommer min inkontinens tillbaka, tillsammans med att jag inte kan bli varm när jag är trött, oavsett hur många underställ och duntäcken jag har. Det är mina tecken på att något har varit fel en längre period och tecken på att jag måste göra en större förändring. Det innebär fortfarande inte att jag är sjuk igen, men om jag ignorerar det en längre tid skulle jag kunna bli det.

Bromsa i tid

När jag har fått de mer allvarliga symptomen ser jag över

• Mitt arbete – kan jag minska belastningen, tempot, kraven?

• Min träning – kan jag sänka intensiteten och kraven?

• Återhämtning – kan jag öka mängden sömn, aktiv återhämtning och passiv återhämtning?

• Krav och oro – kan jag minska detta?

Krav och oro är ofta det som är svårast att göra något åt. Om någon du älskar är allvarligt sjuk är det svårt att bara sluta oroa sig. Då får jag jobba med andra bitar som kompensation. Försöka göra mindre krävande saker på jobbet och öka mängden återhämtning. Förhoppningsvis kan jag få en balans, trots att en tårtbit i livet frestar på mer än vad som är hälsosamt. Men så är livet. Det är sällan perfekta förutsättningar, tyvärr.

Hur gör du för att hålla dina symptom i stången? Får du olika symtom i olika situationer? Berätta gärna hur du gör.