Fast i utmattning? Det vanliga felet som ger ständiga bakslag

Känner du att du är fast i din utmattning? Fast i omständigheter som inte går att ändra? Här delar jag en viktig insikt om varför vi inte kommer framåt i vårt tillfrisknande.

Ibland är vi så otroligt fast i våra tankar, att vi inte kan se några andra alternativ. Vi tror att världen är på ett visst sätt, att jag är dömd att ha det på det här sättet. Kanske känns det som att jag är ett offer för omständigheter jag inte kan råda för, eller så känns det bara som att livet ser ut så här och jag får härda ut och försöka göra det bästa av det.

Men allra allra oftast, så är det inte så. Oftast så har vi ett val. Men det valet kan, på grund av att vi är så invanda i våra egna tankar, kännas omöjligt, extremt, eller helt galet. Våra hjärnor älskar det som är bekant och invant. Vår hjärna är som våra fötter, det är bra mycket skönare med de där halvtrasiga tofflorna vi haft hundra miljoner gånger, än de där nya skorna som klämmer på tårna och skaver på hälen.

Men ibland måste vi ta på oss de obekväma skorna. Det går inte att springa eller åka skidor i trasiga tofflor. Det går inte att bli frisk om vi alltid gör som vi alltid har gjort.

Jag hade tidigare helt orimliga förväntningar på vad jag skulle klara av i mitt liv, och vägrade plocka bort något. Och så länge jag behåller allt som gjorde mig sjuk, kommer jag förbli sjuk.

Målet med att bli frisk är inte att gå tillbaka till det som gjorde dig utmattad

Målet med att bli frisk är inte att gå tillbaka till samma liv som innan. Det är som att målet med att bli frisk från matförgiftning är att kunna äta dåliga skaldjur igen. Vissa saker kommer alltid vara skadligt, och alltid göra oss sjuka.

Jag har till exempel alltid haft en tanke om att man alltid ska göra så mycket man kan och så bra man kan på jobbet. Dels för att det lite grann ingår i avtalet att jobba, dels för att annars kommer någon komma på mig och klaga.

Så jag exponeringstränade en hel del genom att prova olika saker när jag kom tillbaka. Under en period tog jag inte på mig några extra arbetsuppgifter. Varje gång det kom upp något som behövde göras var jag tyst. Ingen sa något om det. Ingen klagade. Men jag fick så otroligt mycket luftigare och skönare schema.

En annan gång provade jag att göra så lite som möjligt varje dag. Under några dagar jobbade jag bara två timmar om dagen. Det enda jag gjorde var att svara på mina mejl. Ingen klagade.

Jag säger inte att du ska börja jobba två timmar om dagen. Även om du kan testa det som en bra exponeringsträning. Jag säger att så otroligt mycket sitter i ditt huvud.

Att ge plats för återhämtning

Och ibland måste vi sluta med något vi älskar, för att det helt enkelt inte finns tid och ork. Fastän det gör så fruktansvärt ont. För att vi inte kan göra allt samtidigt, hur gärna vi än vill.

När jag flyttade till Jämtland skulle jag leva mitt drömliv. Jag flyttade in i en fantastisk villa på en fantastisk tomt. Eller, tomten var fantastisk stor, med fantastisk potential. Här skulle jag anlägga mina drömmars trädgård och odla så mycket grönsaker och blommor det bara gick. När jag inte var ute och cyklade eller vandrade på fjället. Eller målade huset. Eller oljade altanen. Eller rensade ogräs. Om du har trädgård med kvickrot vet du vad jag pratar om.

Grejen är, att dygnets alla timmar räckte inte för att leva mitt drömliv. Jag fick gå upp klockan 5 på morgonen för att måla verandan innan jobbet, och ägna lunchen åt att rensa ogräs. Jag gick ut i regnet innan jag gick och lade mig för att klippa alla dessa äckliga sniglar. Det fanns ingen tid för återhämtning.

När jag blev utbränd fick jag släppa allt jobb med trädgården. Det fanns ingen kraft och ork. När jag blev frisk och planerade in tid för återhämtning och det som jag älskar mest i livet, fanns ingen tid kvar för trädgården.

Till slut var det dags att sälja villa och trädgård och flytta till bostadsrätt. Jag ville inte ge upp min dröm. Jag älskade ju trädgården. Jag tyckte att vårt hus var det vackraste, finaste, huset på jorden och jag skulle aldrig kunna bo lika fint igen. Jag skulle bara bli lite piggare, lite bättre på att planera, så skulle jag få in trädgården och huset i planeringen igen.

Men hur jag än försökte, så gick det inte. Det är bland det mest smärtsamma jag gjort. För mina drömmar var krossade, och det gör ont att se sina drömmar i spillror. För att jag var tvungen att ge upp ett hus och ett liv jag älskat så mycket.

För många är det svårt att komma tillbaka från utmattning. För att det inte bara är en sak som gör oss sjuka. Det är många saker. Det är så många saker som vi vill klara, och vi kämpar så hårt på så många fronter. Vi har lärt oss att allt går att få, allt är möjligt, bara vi kämpar lite hårdare.

Men det går inte. Det kommer med ett pris. Men det är oftast här det är svårast. För vi ser sällan att vi kan ändra vårt liv. Vi bor där vi bor, jobbar med det vi jobbar, livet ser ut som det ser ut helt enkelt, och vi försöker bara få det att funka. Men kanske är det omöjligt?

Utmana det som känns självklart

Så min uppmaning till dig är att fundera på – vad är det i ditt liv, som du ser som ett faktum, som faktiskt går att ändra på? Vad är det som är för jobbigt, som du behöver justera?

Här kommer några exempel på vad andra har gjort, för att hjälpa dig få igång tankarna.

• En familj med barn med särskilda behov hade en mördande logistik när de flera gånger i veckan behövde ta sig från jobbet till skolan mitt under dagen.  Lösningen blev att flytta från staden över till en liten by där de kunde jobba nära skolan, och snabbt och enkelt ta sig till skolan under arbetstid.

• En ensamstående mamma flyttade från en trendig men svindyr plats till en liten by, för att få lägre boendekostnader och få ekonomin att gå ihop.

• Ett par lät sina barn vara med mormor och morfar på landet hela sommarloven. Barnen lever life och får en nära relation till sina morföräldrar, föräldrarna kan jobba ikapp, renovera ikapp och få tid för varandra igen.

Det här är inga enkla lösningar. Det är inte enkelt att sälja sitt hus, sina hästar, flytta, byta jobb eller vad det nu är det kommer fram till att du behöver göra. Men livet är inte enkelt och livet har sällan enkla lösningar.

Det som är viktigt är att förstå att du inte är ett offer för omständigheter du inte kan råda över. Det finns alltid saker att göra. De kan vara stora, jobbiga saker som kan kännas extrema. Men de går att göra.

Kanske är det att ifrågasätta dina tankar om vad du behöver göra för barnen, vad du behöver göra på jobbet, eller vad du behöver göra när det kommer till träning? Väldigt ofta har vi tankar om vad folk förväntar sig och vad vi behöver göra, som inte stämmer. Precis som jag inte gör lika mycket på hem och trädgård som innan jag blev sjuk gör jag inte lika mycket på jobbet.

Övning för att bli bättre

Fundera på de stora sakerna i ditt liv. Vad är det som är svårt att få ihop i ditt liv? Barnens aktiviteter? Logistiken? Jobbet? Renoveringen? Vad är det du behöver plocka bort för att få livet att funka? Och sen ber jag dig att tänka jättestort. Hur skulle det kunna se ut på ett annat sätt? Och kom ihåg, det mesta går att ändra.

Det är samma mekanismer som gör att du ser din vardag som omöjlig att ändra som håller dig sjuk. Det är nervbanor som växt sig så starka att hjärnan tror att det är en sanning. Hjärnan är sjuk för att den tror att det är en absolut sanning att vara sjuk, men det är det inte. Det går att ändra.

Kom ihåg – du har det här. Det går alltid att ändra nervbanorna i hjärnan. Det finns alltid hopp. Du kan bli bättre.