Dåligt samvete för din utmattning? Till dig som känner att du inte räcker till

Har du dåligt samvete för allt du inte orkar? Känner dig som en dålig mamma eller pappa för att du inte orkar leka med dina barn, inte orkar lyssna när de pratar? Känner dig som en dålig partner för att du inte orkar vara så där rolig, inte orkar ta hand om dig och se bra ut, inte orkar lyssna på hur dagen har varit, inte orkar ta din del av hushållet? Eller skaver samvetet för dina vänner? Att du inte finns där och lyssnar när de har det jobbigt? Att du inte kan ses, för du måste prioritera den lilla ork du har.

Det spelar ingen roll hur många instagraminlägg man har gått igenom med positiva affirmationer om att man är värdefull och fantastisk, när man säger mamma orkar inte för tionde gången samma dag, eller inte orkar lyssna på sin partner för 30:e dagen i rad, då känner man sig varken värdefull eller fantastisk.

Fast det är du. Och du räcker till, fastän det känns som att du inte gör det💙 Fastän alla relationer blir ansträngda och slits extra hårt under en utbrändhet.

Varför du inte ska ha dåligt samvete som förälder

Du kan vara en fantastisk förälder och ändå vara utbränd. Du kan bryta ihop i affären för att du inte orkar och ändå skapa en trygg uppväxt för dina barn. Du kan behöva stänga in dig i ett mörkt rum för att du inte orkar, och ändå få dina barn att känna dig älskade.

Hur vet jag det? Jo, för att jag har varit det barnet. Jag har varit det barnet vars mamma bröt ihop i affären, vars mamma ibland hade sån smärta att hon låg i sängen i dagar, vars mamma fick utbrott av all stress kring jul. Och jag älskar henne lika mycket för det. Jag hade en lika lycklig och trygg barndom som alla andra, vars mammor inte var utbrända.

Min mamma var, och är, en fantastisk mamma, och om någon skulle be mig säga den starkaste kvinnan jag kan tänka på, då skulle jag säga min mamma. Trots att hon blev utbränd när jag var i 10-årsåldern och förblev utbränd under hela min uppväxt.

Jag är säker på att det fanns tillfällen då hon sa att hon inte orkade, då hon egentligen inte lyssnade på vad jag sa för att hon var så trött. Men det är ingenting jag minns. Visst minns jag hennes utbrändhet om någon frågar, men det jag framför allt minns om någon frågar mig om min barndom är ändlösa somrar, båtutflykter, cykelturer och alla andra fina minnen med mina mamma.

Så här och nu tycker jag vi lägger det dåliga samvetet åt sidan. Jag anser att du kan vara en fantastisk förälder, även om du inte alltid orkar. Jag tror att dina barn kommer växa upp och tycka att du är den bästa mamman eller pappan i världen, även om du har varit utbränd i ett eller flera år. Jag tror att dina barn kommer se tillbaka på en trygg och lycklig barndom även om du inte alltid var närvarande och engagerad.

Det är inte dig det är fel på - det är inte ditt fel

Det finns en bild av hur man ska vara idag som förälder som är helt orimlig. Det finns ett sätt att skuldbelägga föräldrar som är helt uppåt väggarna. Ingen människa klarar av att alltid vara stark, att alltid finnas där för alla andra, att alltid göra mysiga, kreativa jular med tomtenissar, adventskalendrar och hemlagad mat. Och om vi låtsas som om det vore så, som att det är oss det är fel på när vi blir utbrända, vad är det då för bild vi ger vidare till våra barn? Vad lägger vi då för krav på barnen, att de ska klara när de blir vuxna?

Vi har ett samhälle med så otroligt höga krav och ett alldeles för högt tempo. Tempot och kraven gör oss sjuka. Men istället för att ändra samhället lägger vi skulden på de som blir sjuka.

När jag blev utbränd så skämdes jag så mycket. Jag kände det som att jag inte hade lyckats med det som alla andra klarade. Jag ville inte berätta för någon att jag var utbränd. Jag var till och med tvungen att få ett peptalk från en kollega för att våga ringa min chef och säga att jag var utbränd. Jag kände det som att jag hade misslyckats som anställd, som om jag svikit min chef och mina kollegor.

Och i efterhand så kan jag ju se att det är helt galet. Mitt jobb var ju en anledning till att jag blev utbränd. Varför var det jag som skulle känna skuld och dåligt samvete. Det var ju de runt om kring mig som hade lassat på mig en orimlig arbetsbörda, orimliga krav, skapat ett ohälsosamt arbetsklimat.

Du är aldrig ensam i din utbrändhet, det är aldrig ditt fel. Visst, att jag inte sa nej var en faktor, men långt ifrån hela förklaringen. Utbrändhet är otroligt komplext. Hade det varit enkelt hade vi ju inte blivit utbrända, för då hade vi alla gjort rätt saker i tid för att förhindra det. Så jag hoppas och önskar att du kan släppa det dåliga samvetet för att du är sjuk.

Du är inte ensam

Efter att jag har börjat prata öppet om min utmattning, har jag insett att de flesta andra i min närhet mår precis lika dåligt, de har bara inte fått just utmattning som symptom. Många i min närhet, både på jobbet och privat, tar någonting för att klara av vardagen. Ångestdämpande, antidepressiva, lugnande, sömntabletter. Det är varken dig eller dem det är fel på, det är vårt samhälle. Det är inte du som ska ha dåligt samvete, det är snarare alla beslutsfattare som upprätthåller det samhälle vi lever i, som gör oss alla så sjuka.

Jag jobbar själv i en bransch som bidrar till det, eftersom jag jobbar med webb- och IT-system. Visste du, att våra komplicerade webbplatser och system skapar utbrändhet, ADHD och andra neuropsykiatriska nedsättningar? Om man skapar för komplicerade system så får även personer som är fullt friska och kapabla att hantera livet, svårt att hantera de systemen. Och när man har ett helt samhälle som bygger på att man ska leva sitt liv genom de komplicerade systemen så blir hjärnan överkokt, och den slutar fungera. Som tur är har det kommit lagar om det här de senaste åren, så förhoppningsvis blir det lite mindre krångligt att göra saker digitalt framöver, så att vi får mer hjärnutrymme över till annat.

Det var en litet sidospår, men jag hoppas att det hjälper dig att förstå att allt är inte ditt fel, det är inte du som inte räcker till, det är ett samhälle som inte är gjort för att klara av.

Minska ditt dåliga samvete

Så vad kan man då göra när det dåliga samvetet ändå kryper sig på? Var medveten om att känslor känns mycket starkare, man är skörare och allt förstoras upp som utbränd. Det som kanske inte hade gett dig dåligt samvete som frisk kan nu skapa enorma skuldkänslor. Det som du knappt hade märkt som frisk kan få dig att brista ut i krokodiltårar och tro att allt är kört.

Dina tankar är inte sanningen. Dina tankar är en reaktion på att din rationella del har checkat ut och lämnat över åt känslohjärnan att gå bananas. Och känslohjärnan älskar negativa tankar. Det finns inget den går igång på så mycket som att tänka på hur dålig du är och hur dåligt allt kommer gå.

Ett sätt att återfå kontrollen är att väcka sin rationella del av hjärnan till liv igen. Och det gör man genom att prata eller skriva, genom att tvingas forma orden och tänka tanken till slut.

Övning för att bli av med dåligt samvete

1. skriv ner vad du har dåligt samvete för.

2. Funderar på om det är realistiskt att ha dåligt samvete för det. Om du satte dig ner och pratade med din partner, föräldrar, vänner, barn och förklarade läget, vad tror du de skulle säga? Tror du att de skulle säga att du är dålig? Om det var din partner eller vän som kämpade med utmattning på samma sätt som du gör, skulle du säga att den var dålig?

Du är fantastiskt stark

Att gå igenom en utmattning är att varje dag kämpa för att överleva. Du är fantastiskt stark som klarar det. Du kämpar så hårt, du är så stark, och du klarar så mycket. Var stolt över det, istället för att racka ner på det du inte orkar. Du är fantastisk. Kom ihåg det💙