Så gjorde jag för att orka ta mig för saker som utbränd

Känner du att du bara inte orkar ta tag i saker när du är sjukskriven? Du vill kanske gå och handla, ta en promenad eller tvätta, men det blir bara inte av? Det är faktiskt inte en del av sjukdomen, utan helt normalt. Och det går att hitta lösningar.

Har du nån gång tänkt att du ska rensa bland bilderna på mobilen? Det går bra de första 100, kanske 200 bilderna. Sen börjar du känna att det blir svårare att ta beslut, och fler och fler bilder får vara kvar. Du orkar inte välja vilken som är bäst av två likadana bilder. När du kommit ett halvår, ett år bak i tiden ger du upp.

Det kallas beslutsutmattning. Det är jobbigt för hjärnan att fatta beslut, och vi kan inte fatta hur många beslut som helst.

Ett annat sätt som detta visar sig på, är att vi ofta är effektivare och får mer gjort när vi jobbar än när vi har semester, trots att vi ju har 40 timmar mer per vecka att göra saker på semestern. När vi jobbar lyckas vi få in både träning och handling på samma dag, men på semestern är vi glada om vi ens tar oss och handlar. Det beror på samma sak.

När jag jobbar har jag inget val. Ska jag träna så är enda tiden på lunchen, och enda tiden att förbereda packningen och boka mig på passet är kvällen innan. När det väl är dags är jag redan bokad och har släpat mina kläder, så då måste jag gå. (De flesta gym har ett straffsystem om man inte kommer på de pass man bokat.)

Samma sak med handlingen, den enda möjliga tiden att handla är på vägen hem från jobbet, så ska jag handla behöver det bli då.

När man är sjukskriven är möjligheterna oändliga. Det finns inte en enda möjlig tidpunkt att fatta beslut, förbereda mig och utföra aktiviteten. Jag kan ta en promenad nu, om fem minuter, om tio minuter, en timme eller två timmar.

Det går 1 440 minuter på ett dygn. Det innebär att om du inte har något annat att göra har du 1 440 olika tillfällen att påbörja din promenad. Det är klart hjärnan blir utmattad av att försöka fatta ett sådant beslut!

Jag märkte det här tydligt när jag var sjukskriven. När jag var som värst orkade jag ingenting för att det inte fanns någon fysisk eller mental ork, men efter ett tag tyckte jag att det var skön att vara ute och gå. Ändå tog jag mig inte för det.

När jag lärde mig om beslutsutmattning och att stapla rutiner blev det lättare. Att stapla rutiner är att lägga in en ny vana vid något du redan gör. Som att handla eller träna på väg till och från jobbet.

Som sjukskriven saknas kanske fasta tider, men det finns ju fortfarande vissa saker man gör varje dag, som går upp, äter, borstar tänderna och går och lägger sig. Så jag funderade ut vad jag ville eller behövde göra och kopplade det till mina befintliga vanor.

Det jag kom fram till att jag mådde bra av var att ta promenader och träna pilates, så det ville jag få in varje dag. Det är alltid lättast att göra saker på morgonen, innan saker har börjat gå fel eller komma i vägen, så jag bestämde mig för att min morgon alltid skulle se ut så här

• Gå upp

• Frukost

• Tandborstning

• Promenad

• Pilates

• Paus med vila.

Sen finns det ofta en att göra-lista med saker som boka läkartid, tvätta, städa, handla osv.  Jag bestämde mig för att jag skulle göra en eller två av de sakerna efter min paus. Handla var jobbigare än att tvätta, så skulle jag handla blev det bara det. Skulle jag tvätta kunde jag ringa läkaren också.

Efter det ansåg jag mig klar med dagen. Jag hade gjort det jag behövde för att hantera livet och ta hand om mig. Om jag sen låg på soffan resten av dagen eller läste en bok spelade ingen roll.

Jag lever fortfarande efter den här principen. Alla viktiga saker knyter jag till det jag redan gör, som frukost, lunch och sänggående. Jag försöker ha rutiner för pauser mitt på förmiddagen och mitt på eftermiddagen också, men det går inte alls lika bra. Då ska jag fatta beslutet att jag ska pausa nu eller om fem eller om tio minuter mitt i en arbetsuppgift, och då går det inte alls lika bra.

Jag försöker också göra allt viktigt på morgonen eller förmiddagen, innan dagen har hunnit rinna iväg. Dels för att allt eftersom dagen går ökar risken att det blir kris och panik någonstans och mina planer omkullkastas. Dels för att när kvällen kommer har jag redan fattat så många beslut, då finns ingen ork kvar för att ta tag i livet.

Hur gör du för att orka ta dig för saker?