3 tips för acceptans som ger mer ork – och misstaget som gör utmattningen sämre

Acceptans kan hjälpa dig att hitta din nivå och få dig att sluta ständigt kritisera dig själv för att du inte orkar. Men fel använt kommer det tvärt om göra dig sämre. Här går jag igenom hur du kan tänka för att få hjälp istället för stjälp av acceptans.

Ni är många som har sagt att det där med acceptans är svårt. Och det är det. För att det är ofta svårt att förstå vad som egentligen menas.

Jag har alltid spjärnat emot ordet acceptans. För mig har det betytt samma som att ge upp. Jag vägrar att förbli så sjuk som jag är. Det är först på senare tid jag har insett att acceptans inte måste vara detsamma som att ge upp hoppet om förändring.

Tänk så här. Du ska springa ett maraton. Om du är en vettig människa, så gör du någon sorts bedömning om vilken nivå du är på, och börjar träna utifrån det. Om du aldrig har sprungit förut, är kanske ditt mål att ta dig runt, att inte bryta. Och du börjar träna ett år i förväg.

Det känns helt rimligt, eller hur. Och det min vän, är acceptans. Det är den liknelsen som fick det att äntligen klicka för mig.

Att tro att jag skulle kunna springa i mål på 4 timmar om en månad, det hade inte varit acceptans. Acceptans handlar inte om att säga att något inte är görbart, det handlar bara om att vara realistisk och utgå från de förutsättningar du har.

Så egentligen skulle jag vilja byta ut ordet acceptans mot realism. Utifrån de förutsättningar jag har här och nu, vad är rimligt att jag gör nu, och vad är rimligt att jag gör om ett tag, när jag blivit lite bättre?

Acceptans kan minska den inre stressen

Forskning inom stress och psykologi och visar att acceptans kan minska den inre stressen. När vi kämpar emot vår situation – till exempel genom tankar som “Jag borde orka mer” eller “jag måste klara det här” – så aktiveras stressystemet ytterligare. Kroppen hamnar i ständig beredskap, vilket försvårar återhämtningen. Acceptans kan då fungera som en mental pausknapp. Den hjälper oss att erkänna: “Just nu är det så här. Jag vill att det ska bli bättre, men jag ser verkligheten som den är.”

Så när du blir hjärntrött, istället för att fortsätta pressa dig, tänka att du ska härda ut, att du ska besegra det här, ta en paus. Acceptera att just nu är det så här, och en paus här och nu kommer hjälpa dig att återhämta dig fortare än att gå i krig mot dig själv och kämpa tills du kraschar totalt.

När jag ser tillbaka, inte bara på min utmattning, utan på mitt liv generellt, så kan jag verkligen se att jag ständigt har varit i krig. I krig mot min kropp, i krig mot min ork, i krig mot situationer på jobbet. Jag har kämpat och kämpat och försökt ändra det som inte har några förutsättningar för att ändras, eller försökt åstadkomma det orimliga på extremt kort tid, med väldigt lite hjälp.

Och kanske är det där någonstans vår acceptans måste börja. Att det som påstås i samhället är en lögn. Vi kan inte orka jobba 8 timmar om dagen utan paus, gå hem och ta hand om barn, laga perfekt mat och städa, innan vi klämmer in ett supereffektivt träningspass som gör att rumpan inte hänger, fastän vi är över 40. Det som sägs att vi ska orka i samhället är för mycket. Det är helt omöjligt, även som frisk. Och som sjuk är det ännu mer omöjligt.

Och när vi insett att det är orealistiska krav, så kan vi justera våra krav på oss själva så att de blir mer realistiska. Och just nu kan det vara att sociala aktiviteter tar mycket energi, och därför välja en lugn promenad med en nära vän istället för en middag med tio personer.

Så för mig handlar acceptans om realism. Att genom att utgå från där jag är just nu, sätta realistiska krav, och lägga in den mängd återhämtning som kärvs just nu för att jag ska kunna bli bättre.

Än en gång handlar det om att sänka kraven. För det är kraven som gör oss stressade. Det är kraven som höjer beredskapsläget i hjärnan och får nervsystemet att gå i spinn, och det är kraven som får oss att göra för mycket.

Tips är att läsa Ifrågasätt dina krav på dig själv.

När acceptans gör dig mer utbränd

Ibland glider acceptans över i resignation. Att du ger upp. Då kan tankarna låta: “Jag är sjuk för alltid. Det är ingen idé att försöka" eller "Jag är för sjuk, det kommer inte gå att bli frisk". Det är inte hjälpsam acceptans – det är hopplöshet.

För att återgå till exemplet om maraton. Att jag inte kan springa 4,2 mil nu betyder inte att jag inte kan springa det om 1 år. Allt går, nästan. Så länge vi lever finns det hopp.

Acceptans är alltså inte att ge upp. Det är att erkänna verkligheten som den är för att kunna hantera vardagen bättre utifrån det.

3 övningar för acceptans och minskad stress och utmattning

Så, vad kan vi då göra konkret? Här kommer 3 övningar du kan göra för ökad acceptans

1. Stoppa “borde-tankarna” och sänk kraven

   När du hör dig själv tänka “Jag borde orka mer”, testa att säga: “Just nu orkar jag så här mycket. Och det är okej för nu.” Lägg märke till hur kroppen reagerar.

2. Träna acceptans i stunden

   Välj en vardagssituation där du tränar på acceptans. Det kan vara att du blir trött efter en halvtimmes promenad. Acceptera tröttheten, vila, och se att det inte betyder att du aldrig kommer orka mer – bara att just idag var det din gräns.

3. Träna hopp istället för uppgivenhet

   När symtomen känns tunga, istället för att tänka att det aldrig kommer bli bra, tänk istället “Det är svårt nu, men jag tar hand om mig och det kommer bli bättre.” 

Du har det här. Du är stark och du kan hitta den balans som passar dig. Jag tror på dig och jag hejar på dig.