Sluta jämför dig - minska stress och utmattning

Vad gör man när det känns som att alla andra är friskare, lyckligare, starkare och blir friskare fortare än du? Vad borde du göra, och vad gör du när det du borde göra inte funkar.

Jag hade ett samtal med en klient. Hon var frustrerad för att hon, som utmattad, inte var lika vältränad och orkade lika mycket som sin pojkvän. Jag sa alla de kloka sakerna, han är kille, ni har olika förutsättningar, ni kan träna tillsammans och ha kul även om han är starkare.

Hon tittade på mig och sa: Blir inte du avundsjuk på din man, när han orkar mer än dig. Jo, sa jag. Jag blir så arg att jag hoppar på skidorna. Det här är ett ärligt inlägg om svårigheterna att inte jämföra sig, men ändå sluta göra det.

Att jämföra sig fast vi inte har hela bilden

Jag har äran att ha en unghund några dagar i veckan. Jag älskar henne över allt annat, men hon har mentala problem. Hon blir väldigt lätt överväldigad, och då börjar hon bitas. På nivån att jag i början fick ha tre tjocktröjor på mig för att inte få allt för många blödande sår.

Här om dagen var vi ute och gick, och hon spårade ur. Jag försökte fånga in henne i famnen, för att kunna lugna ner henne, men fick en tass i ögat istället, blev tillfälligt blind och började gråta. Jag fick fatt på henne ändå, och satt på marken med henne i famnen och försökte hålla om henne och klappa henne lugn. Det brukar funka, men den här gången kände jag att hon inte slappnade av.

När jag hade slutat gråta och kunde titta igen så förstod jag varför. 20 cm ifrån mig stod en främmande kvinna och ville hemskt gärna klappa. För hon såg inte det jag såg. Det hon såg var en urgullig, lurvig teddybjörn till hund som lekte med mig, för att sen krypa upp i min famn medan jag satt på marken, blundande, och njöt av solen mot ansiktet.

Det som ser ut som en sak på utsidan är väldigt sällan vad det är på insidan. Vi tittar på en liten bit av verkligheten, tror att det är helheten och mår dåligt när vi inte själva kan skapa den helheten, den helhet som aldrig fanns.

Vi tittar på våra vänner och kollegor, och tycker att de verkar så friska och fungerande. VI tänker att vi borde se och veta om andra klarar livet eller inte.

Men precis som att en urgullig, fluffig liten pälsboll, så söt att det får ditt hjärta, ja hela dig, at smälta, kan bitas, så kan personer som ser bra ut på utsidan vara helt trasiga på insidan.

Att jämföra sig är aldrig en bra idé, för vi jämför oss aldrig på samma villkor. Vi jämför oss alltid med parametrar vi inte vet om. För människor är inte mobiltelefoner. Vi kan inte titta på pris, minne, antal pixlar på kameran och jämföra fem personer rakt av.

Istället har vi en tendens att titta på träningskontona på instagram, de som har träning som jobb, och tro att vi ska kunna vara lika vältränade som dem. Du tittar på andra föräldrar som går på dejtkvällar, och känner dig dålig för att du knappt sagt hej till din partner de senaste åren. Och missar att de kanske har en hel uppsjö av mostrar och farföräldrar som kan passa barnen, medan du inte har någon. Jag tittar på min chef och känner mig dålig för att jag inte kan allt hon kan, men glömmer att hon har 15 års mer erfarenhet än mig.

Jämförelse är oundvikligt

Jämförelse är en naturlig del av att vara människa. Vi existerar med andra människor och lär känna oss själva genom att spegla oss i andra och jämföra oss. Vi kommer aldrig kunna sluta jämföra oss. Men vi kan försöka att vara lite mer ärliga mot oss själva när vi jämför oss. Vi har alla olika förutsättningar, för allt i livet.

Den första tiden av min utmattning ägnade jag mycket tid åt att försöka förstå varför jag blev utmattad, men inte min chef som jobbade mer än mig eller mina vänner som balanserade både jobb och barn. Jag kommer aldrig få svaret. För det finns hundra miljoner anledningar, som alla tillsammans gjorde att det tippade över för mig och inte för min chef eller mina kompisar.

Men det var inte det jag såg. Jag såg att jag inte jobbade lika mycket som min chef, men ändå blev utbränd. Jag såg att jag inte sprang lika fort som min manliga kompis från Eritrea, men ändå blev utbränd. Att jag inte hade logistiken med två barn som mina vänner, men ändå blev utbränd.

Jag såg inte, att jag faktiskt aldrig jobbar tillsammans med min chef, så jag har faktiskt ingen aning om hur mycket hon jobbar. Jag vet att hon mejlar mig kvällar och helger, men vem vet, hon kanske är på spa hela dagarna och slappnar av. Jag har ingen aning om vad hon gör på sin tid, och hur mycket hon jobbar.

Jag såg inte att min manliga kompis från Eritrea var, just det, man från Eritrea. Sa jag att han var typ 1 och 95 också? Det är fysiskt omöjligt att jag kan springa lika fort som honom. Jag kan lika gärna bli förbannad för att jag inte kan flyga som en fågel.

Jag såg inte att mina vänner med barn tränade och jobbade en tiondel av vad jag gjorde.

Våra hjärnor är fantastiska på att lura oss. De liksom bara utgår från att vi alla fungerar och gör ungefär samma sak, att vi är mobiltelefoner som vi har all fakta om, som vi kan jämföra oss av rakt av. Men det är vi inte.

Så uppgift nummer ett, nästa gång du börjar jämföra dig, påminn dig om att du inte har någon som helt aning om vad som händer i den andra människans liv och vad den har för förutsättningar. Påminn dig om att du faktiskt inte kan jämföra hur mycket du orkar, hur sjuk du är eller hur fort du blir frisk, med någon annan. För det är inte som att jämföra mobiltelefoner. Det är som att jämföra en liten sparv med en albatross, och undra varför de inte kan flyga lika långt.

Att sluta jämföra sig

För mig funkar den här konkreta övningen för det mesta. Jag jämför mig inte längre med min chef. Vilket är ett helt enormt framsteg. Hon har varit mitt riktmärke för vad jag ska kunna och klara ända sen jag började jobba på företaget för snart 15 år sen.

Så ha hopp! Alla vanor och mönster går att ändra, även om du varit fast i dem jättelänge.

Men ibland går det inte. Det finns vissa saker som triggar mig så mycket känslomässigt, att det helt enkelt inte spelar någon roll att all rationell fakta säger att det är värdelöst att jämföra sig.

Obalans skapar jämförelse

Till exempel så fick jag under en period psykbryt för att min man orkar så mycket mer än mig. Det kändes förnedrande att varje gång vi var ute tillsammans, och jag kramade ur allt jag hade, till sista droppen, så står det återhämtningspass på hans pulsklocka.

Anledningen till mina starka känslor var att det här hade blivit en överdriven stor del av mitt liv. Vi hade precis flyttat, vi hade inga andra vänner på platsen, all min träning var med honom och jag var alltid sämre. När vi så småningom fick vänner och jag tränade med fler, och alla skid och cykelpass inte längre handlade om maxprestation för min del, fick jag en sundare inställning till att han faktiskt är bättre än mig.

När inget annat funkar

Men ibland händer det ändå att jag jämför mig i olika situationer. Att jag blir frustrerad över något, fastän jag inte borde. Jag vet inte varför, för jag är inte psykolog. Men jag vet att jag inte heller behöver veta varför jämt.

Jag kan inte förhindra mina känslor. Men jag kan förhindra att jag agerar på det. Att bli arg på någon som verkar bättre än mig påverkar inte situationen. Att kämpa för att bli bättre är inte alltid en möjlighet.

Det finns helt enkelt inget sätt att hantera situationen, mer än att acceptera att vi har olika förutsättningar, det gör mig arg, men så småningom går ilskan över. När jag har såna utbrott brukar jag isolera mig en stund med mina lurar, lyssnar på musik eller podd, eller försjunka i en bok. Efter en stund har känslorna passerat.

Vi kan inte vara rationella jämt. Vi kan inte vara perfekta jämt. Men vi kan vara rationella ibland, och det räcker. Och när vi inte är rationella, så kan vi jobba med skademinimering.