Skapar ditt jobb risk för utbrändhet?

Det finns en föreställning om att man behöver jobba övertid för att bli utbränd. Det är inte sant. Jag var duktig på att flexa ut i förväg och var sällan uppe i 40 timmar, men gick ändå in i väggen. Det är inte hur mycket du jobbar, det är hur du jobbar, som avgör om du kommer bli utbränd.

För mig har det gjort stor skillnad att lära mig att det är inte bara tiden jag arbetar som påverkar hur mycket återhämtning jag behöver. Det är också

• Hur höga kraven är

• Hur ofta jag pausar

• Min möjlighet att kontrollera vårt arbete

• Starka negativa känslor som rädsla, frustration, ilska och oro

Om du jobbar i en organisation som är ett ostrukturerat gungfly, där du aldrig kan veta vad du ska göra, vem som bestämmer för dagen eller vad som är rätt och fel, då behöver du mer återhämtning. Om du kommer ut från varje möte, arg som ett bi, ledsen eller orolig, då behöver du också mer återhämtning. Och hjälp att förändra situationen. Man ska faktiskt inte vara rädd på jobbet.

Jag hade oklara arbetsuppgifter som förändrades i varje möte, och varje möte kändes som ett krig. Jag jobbade inte alltid 8 timmar per dag, men jag hade ett tempo helt utan pauser. Ofta satt jag i möten och jobbade med annat samtidigt, eller bytte uppgift varje gång en webbsida laddade, eller medan någon skrev sitt svar i chatten.

Tänk dig att du varje dag springer så fort du orkar, utan pauser, i 7 timmar. Hur många dagar skulle du klara innan benen sa stopp?

Det luriga är att benen säger stopp genom att man inte kan ta ett steg till. Hjärnan säger stopp genom att ge smärta, magproblem, inkontinens och andra diffusa symptom. Varje gång jag gick till läkaren fick jag ett svar att något i kroppen var trasigt, det var aldrig någon som sa stress.

Det går att klara av kortare perioder av ett för tufft jobb. Jag kan klara av ett tufft jobb om jag har full återhämtning på fritiden. Men om jag har ett livspussel med barn och hem som ska klaras av, eller tränar för en tävling, då blir det för mycket. Då kommer kroppen säga stopp.

På ytan lika - men ändå olika

För läkaren var det svårt att förstå varför jag blev utbränd när jag inte ens jobbade mina 40 timmar i veckan. Och på utsidan kan det se konstigt ut. Idag jobbar jag och tränar lika mycket som innan, men är frisk. Vad är skillnaden?

För det första har jag bytt uppdrag. Jag är inte längre kvar hos den kunden jag blev sjuk av. Förutom att byta uppdrag jag har jobbat på mitt eget humör och engagemang.

Jag är en person med höga krav, och för mig satt det djupt inne att man ska göra sitt bästa på jobbet. Jag var konstant frustrerad över att det inte gick. Så jag har fått jobba hårt med att acceptera att det inte går. Numera levererar jag kanske 40 % av min kapacitet istället för 100 %.

Jag vet att många av de projekt jag är i inte kommer uppnå de mål som är uppsatta, men jag tänker inte ta allt bråk, all extra projektledning och extra jobb som krävs för att nå dit.

Som tur är är mitt jobb rätt oviktigt, för det mesta. Om en hemsida hos en bank eller kommun är dålig är det irriterande, men ingen dör. Och mina kollegor tycker förmodligen att det är bra mycket trevligare att jobba med mig när jag inte bryr mig så mycket längre ;)

Jag tar också fler pauser nu och gör inte flera saker samtidigt. Jag var väldigt duktig på det i början när jag kom tillbaka, men jag måste erkänna att jag slarvar mer och mer.

Så med en arbetsplats med sundare kultur, mer likgiltighet och fler pauser kan jag nu jobba lika många timmar som innan.