Träna med hjärntrötthet - klara styrketräning och löpning vid hjärndimma

Att träna med hjärntrött kan kännas fel och farligt. Men det är tvärt om. Vid hjärntrötthet så är träning eller rörelse ett fantastiskt sätt att få dimman att lätta. Förutsatt att du tränar på rätt nivå och rätt sätt.

Jag hade äran att fräscha upp mitt minne om hur man tränar med hjärntrötthet nu i helgen, så att du inte ska behöva känna att jag har glömt hur det är när huvudet sprängs och kroppen bara vill sova. Jag vet precis hur hemskt det är. Och jag förstår precis att du tror att jag är helt galen nu, när jag säger att du kan träna när du mår som du mår. Det känns helt omöjligt.

Jag hade en vecka med för mycket, vilket resulterade i att huvudet sprängde, det tryckte, det var sirap i huvudet och det enda jag ville var att försvinna in i ett tyst, mörkt rum. Så jag bestämde mig för att inte träna på några dagar.

Jag visste att jag behövde träna. Jag visste att jag skulle må bättre om jag bara kom igång. Men jag orkade inte. Så jag bokade in mig på ett träningspass. Då fick jag en tid att passa och någon som skulle säga vad jag skulle göra. Jag kunde liksom inte backa ur.

Min man fick i princip sparka ut mig ur huset för att jag skulle komma iväg på det där passet. Men väl där – oooh vilken lycka. Kroppen visste precis vad som skulle göras, jag satsade allt och lyfte till och med tyngre än jag har gjort på väldigt länge.

Jag kom hem igen, glad, pigg, helt utan hjärntrötthet. Livet kändes toppen. Jag blev så frustrerad på mig själv. För jag vet ju det här. Hade jag tränat tidigare , hade min hjärntrötthet gått över tidigare.

4 tips för att träna vid hjärntrötthet

Träning är bra, även när vi är hjärntrötta, även när det känns som att det är det sista vi bör göra. Men du kan behöva anpassa nivån efter hur du mår. Mina 4 tips är

1. Avlasta hjärnan

2. Bevisa för dig själv hur bra du mår

3. Hitta rätt nivå

4. Prova medveten, långsam träning

   
   

Avlasta hjärnan

Det sista du behöver när hjärnan är som ett kokt ägg är att börja fundera på vilka övningar du ska göra, eller hur maskinerna i gymmet fungerar. Gör det enkelt.

När jag var som värst började jag med pilates. Jag är pilatesinstruktör, jag kan utan problem sätta ihop ett bra pass. Men att tänka ut det där bra passet blev för mycket. Så jag skaffade en onlinetjänst och följde deras pass.

Att bara kunna rulla ut mattan hemma, inte behöva ta sig någonstans, inte behöva byta om, inte behöva tänka, gjorde det så mycket enklare. På samma sätt gör jag nu när det är för mycket. När jag inte orkar tänka eller hitta motivationen, så bokar jag in mig på pass. Då har jag en tid att passa och någon som säger åt mig vad jag ska göra. Det blir inte alls som om jag hade lagt upp det själv, men det blir av.

Bevisa för dig själv att du mår bättre.

Din hjärna säger förmodligen att det är omöjligt att ta sig upp ur soffan, men ibland kan rörelser få bort hjärntröttheten. Det beror på att röra oss får hjärnan att fokusera på något annat än hur dåligt den mår, vilket stoppar den nedåtgående stress-spiralen i hjärnan och nervsystemet. Sen är rörelse i sig bra för kroppen, det frigör dopamin och massa andra må bra-hormoner, medan det ger kroppen en chans att rensa ut må dåligt-signaler som ger stress och ångest.

Men även om jag visste att jag skulle må bättre om jag rörde på mig, var det alltid en kamp att komma ut genom dörren. Min hjärna sa hela tiden, "Stanna på soffan." Jag ifrågasatte alltid mitt försök att komma ut – tänk om just idag var dagen då rörelse skulle göra hjärntröttheten värre? Men så fort jag klev ut så mådde jag oftast bättre.

För att komma över de här pucklarna började jag skriva ner varje dag när jag gjort något, och hur det gjorde skillnad i hur jag mådde. I min frisk-dagbok skrev jag att pilates eller en promenad hade gett energi, fått mig att må bättre, fått hjärntröttheten att försvinna.

Så varje dag jag tvivlade på om jag verkligen skulle röra mig, så tittade jag på mina anteckningar och blev övertygad. Och vid nåt sällsynt tillfälle då det inte blev bättre, avbröt jag eller vände jag och gick tillbaka hem. Det är ingen större grej än så, även om det känns så.

Anpassa nivån på träningen

Vi hör alltid att vi ska "lyssna på våra kroppar". Men låt oss vara ärliga - det är otroligt svårt att göra. För mig verkar min hjärna och kropp inte ens tala samma språk. Jag fortsatte att trappa ner och trodde att jag hade anpassat mig tillräckligt, men det var fortfarande så utmanande.

Så mitt råd är detta: börja med de minsta stegen. Glöm tanken på 10 000 steg om dagen, glöm intervallträning och glöm vilka träningsmål du än har haft tidigare. Bara börja smått. Det är mycket roligare att kunna trappa upp än behöva trappa ner.

Så om du vill löpträna, börja med att jogga gå. Jogga lugnt en liten bit, gå en längre bit. Ett tips är att lyssna på långsam musik eller podd i början, istället för snabb träningsmusik. Då sänker du tempot automatiskt.

Om du inte får några bakslag är det bara trappa upp tills du hittat en träningsnivå som är lite jobbig. De där superjobbiga tröskelpassen och intervallerna kan vi vänta med tills vi är friska. Så fort vi lägger in krav på prestation kommer vi stressa kroppen, så tänk snarare att du ska ut och njuta av naturen när du springer än att du ska en viss tid eller sträcka.

 När din kropp är redo kommer den att kännas bra och du kommer naturligtvis att börja göra mer. Det finns en tid för intensiva träningspass och personliga rekord, och den tiden kommer igen om det är vad du vill. Men ju färre motgångar du möter nu, desto snabbare kommer du dit.

På samma sätt är det med styrketräning. Börja med lättare gympapass eller gympass bara för att känna efter var din kropp är just nu. Ta lite lättare på vikterna eller repetitionerna tills du känner att kroppen orkar.

Tänk på att tyngre träning kräver återhämtning. Ska du träna behöver du också ha tid för att återhämta dig, du kan inte se tung träning som återhämtning från ett i övrigt stressigt liv.

Prova lugn, medveten rörelse

När du rör dig långsamt kommer kroppen skicka signaler till hjärnan att det inte är någon fara. För om det var ett lejon bakom dig skulle du knappast röra dig långsamt. Så långsamma rörelser sänker stressnivån i kroppen.

Men bara om vi kan fokusera på något annat än det som stressar oss och hur vi mår. Att stå i hundens position och gå igenom attgöra-listan du ska beta av så fort du är klar med yogan kommer inte få dig att varva ner.

Jag började träna pilates först, sen märkte jag hur otroligt bra jag mådde av det, sen läste jag forskning om varför det funkar. När jag hade fullt upp med hur jag skulle ha armar och ben och andas fanns ingen plats kvar att tänka på hjärntröttheten eller hur sjuk jag var. Det blev en paus för hjärnan i den konstanta oro-symptomloopen och hypersensitiseringen – och det innebar att symptomen lindrades.

Lugn, medveten rörelse kan vara till exempel pilates, yoga, chi gong, tai chi, magdans. Så länge det är något som får dig att släppa tankarna på hur du mår är det bra.

Så ut och njut av hösten. Ut och promenera, spring eller cykla. Eller när vädret är dåligt, våga dig till gymmet och träna. Njut av att även om hjärnan är tillfälligt ur funktion, så har du fortfarande en kropp som klarar saker.

Du fixar det här. Du har det här, även om du får bakslag ibland. Jag tror på dig, och jag hejar på dig!